Sammandrag
Interventionens genomförande: Individ/Familj
Interventionens målsättning: Målsättningen med diskussionen Föra barnen på tal är att stärka en trygg vardag för barnet hemma, i skolan och i daghemmet. I interventionen stöder man barnets utveckling och stärker föräldraskapet för att förhindra problem.
Beskrivning av interventionen: Interventionen är riktad till familjer, där föräldern har problem som inverkar på föräldraskapet, speciellt mentala problem. Diskussionen Föra barnen på tal är en del av metoden Familj & barn i samspel. I utvecklingen av interventionen har bidragit forskningsresultat om barnets utveckling och en förälders mentala problem som en riskfaktor för barnets utveckling (Beardslee & Podorefsky 1988; Beardslee et al 1997). Metoderna i Familj & barn i samspel baserar sig på teorin om barnets utveckling som en del av olika utvecklingsmiljöer (Solantaus & Niemelä 2016). I interventionen arrangeras 1–3 träffar med föräldrarna. Mötena är strukturerade och baserar sig på manualen Föra barnen på tal -diskussionen, men innehållet i träffarna anpassas till familjens situation. Under mötena går man igenom familjens situation, barnets utveckling och styrkor och vilken inverkan förälderns mentala problem har på familjen. Efter interventionen arrangeras vid behov en Föra barnen på tal -konsultation, dit man bjuder in nätverken i barnets omgivning. Interventionen har i Finland också använts i småbarnspedagogiken och i grundskolorna som ett samarbete mellan hem och skola, och därtill inom barn- och familjearbetet vid Brottspåföljdsmyndigheten.
Interventionens tillgänglighet i Finland: Skolningen i Föra barnen på tal -diskussionen är en del av metodskolningen Familj & barn i samspel. Skolningen riktar sig till dem som arbetar med barnfamiljer och speciellt till professionella inom social- och hälsovården. Skolningen inbegriper material och en manual om Föra barnen på tal -diskussionen. I Finland används interventionen i social- och hälsovårdens grund- och specialtjänster, i förskolepedagogiken och i grundskolan. Det finns inga exakta uppgifter om interventionens regionala tillgänglighet.
Interventionens evidensgrad och effekt: I Finland har man undersökt interventionens lämplighet i det finländska servicesystemet (Solantaus mfl. 2009) och med sporadiska fältundersökningar om dels Föra barnen på tal -diskussionen och dels familjeinterventionens effekter på barnets känsloliv, beteende och dess orsaker (Punamäki mfl. 2013). Vid uppföljningen av studierna kunde man konstatera att interventionerna hade en positiva effekter på barnets känsloliv genom att problem med känslolivet och ångest minskade och det sociala beteendet ökade. En begränsning i undersökningarna har varit bortfall och reliabilitet (Punamäki mfl. 2013) samt avsaknaden av en kontrollgrupp och noll rapportering om effektstorlekarna (Solantaus mfl. 2009). Interventionen visade i Finland en måttlig stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt.
Litteratur:
- Beardslee, W. R. & Podorefsky, D. (1988). Resilient adolescents whose parents have serious affective and other psychiatric disorders: Importance of self-understanding and relationships. American Journal of Psychiatry, 145(1), 63–69.
- Beardslee, W., Salt, P., Versage, E., Gladstone, T., Wright, E. & Rothberg, P. (1997). Sustained change in parents receiving preventive interventions for families with depression. American Journal of Psychiatry, 154, 510–515.
- Punamäki, R-L., Paavonen, J., Toikka, S. & Solantaus, T. (2013). Effectiveness of preventive intervention in improving cognitive attributions among children of depressed parents: A randomized study. Journal of Family Psychology 27, 683–690.
- Solantaus, T., Toikka, S., Alasuutari, M., Beardslee, W. R. & Paavonen, E. J. (2009). Safety, feasibility and family experiences of preventive interventions for children and families with parental depression. International Journal of Mental Health Promotion 11, 15–24.
- Solantaus, T. & Niemelä, M. (2016). Arki kantaa – kun se pannaan kantamaan. Perheterapia, 1, 21–33.