ART – Aggression replacement training

Hymyilevä nainen keskellä porukkaa seisomassa

Sammandrag

Interventionens genomförande: Grupp

Interventionens målsättning: Interventionens målsättning är att öka den ungas sociala färdigheter, utveckla den moraliska slutledningsförmågan och att hantera aggressioner. I interventionen stärker man barns och ungas förmåga att reglera känslor och ilska genom att öva vardagliga situationer.

Beskrivning av interventionen: Aggression replacement training (ART) är en gruppintervention för barn och unga med problem att kontrollera aggression och ilska. ARTs teoretiska bakgrund finns i teorin om social inlärning (Bandura 1973), i den kognitiv-behavioristiska vårdmetoden (Novaco 1975) och i teorin om den moraliska utvecklingen (Kohlberg 1973). I interventionen samlas kamratgrupper med unga tre gånger i veckan i tio veckors tid. Grupperna leds av två ART-skolade experter inom pedagogik, social- eller hälsovårdssektorn. Under de strukturerade ART-gruppsammankomsterna går man igenom aggressionshantering och övar moralisk slutledningsförmåga och sociala färdigheter. I övningarna lär man ut nya tekniker för situationer i de ungas vardag. Utgående från ART-interventionen har man i de nordiska länderna utvecklat en preventiv familjeintervention, Family Ties, vars syfte är att utveckla den sociala förmågan.

Interventionens tillgänglighet i Finland: Interventionens metod- och handledarutbildning arrangeras i Finland av ART ry. Utbildningen riktar sig till experter inom pedagogik och social- och hälsovård, som via skolningen kan föra in interventionen i sin egen arbetsmiljö. ART har från början utvecklats i USA av Arnold P. Goldstein med kolleger. I Finland är interventionen i bruk inom social- och hälsovårdens grund- och specialtjänster men det finns inte exakta uppgifter om ARTs regionala tillgänglighet.

Interventionens evidensgrad och effekt: ART har undersökts internationellt bland annat i en systematisk översikt (Brännström mfl. 2016), i två RCT-undersökningar (Coleman, Pfeiffer & Oakland 1992; Jones 1991) och i Norden i en studie med en kontrollgrupp utförd i Norge (Gundersen & Svartdal 2006). På grund av metodologiska problem är forskningsresultaten inte tolkningsmässigt entydiga. Det har inte gjorts någon referensgranskad studie av ART i Finland. Det finns lite bevis på att interventionen är en effektiv metod när det kommer till ökad social kompetens bland dem som vårdas på anstalt och deltog i interventionen, jämfört med kontrollgruppen.

Litteratur:

  • Bandura, A. (1973). Aggression: A social learning analysis. Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall.
  • Brännström L., Kaunitz K., Andershed A-K., Saud S. & Smedslund G. (2016). Aggression replacement training (ART) for reducing antisocial behavior in adolescents and young adults: A systematic review. Aggression and Violent Behavior, 27, 30–41.
  • Gundersen, K. & Svartdal, F. (2003). Selvrapporteringsskjema [Self-report problem behaviour questionnaire (in Norwegian)]. Nærbø, Norway: Rogaland Høgskole.
  • Coleman M., Pfeiffer S. & Oakland T. (1992). Aggression replacement training with behaviorally disordered adolescents. Behavioral Disorders, 18, 54–66.
  • Jones, Y. (1991). Aggression replacement training in a high school setting. Australian Journal of Guidance and Counselling, 1, 1–19.
  • Kohlberg, L. (1973). Collected papers on moral development and moral education. Cambridge. MA: Harvard University, Center for Moral Education.
  • Novaco, RW. (1975). Anger control: The development and evaluation of an experimental treatment. Lexington, MA: D.C. Health.